trohet af Sten Sture då han försonade honom med Ärkebiskopen, och då hans Drottning kröntes i Stockholm tog han en ny hyllning af Rådet. Ständerna biföllo också hans önskan att få Prins Christjern förklarad för efterträdare, och man beviljade hans Gemål samma lifgeding som hans mor förut innehaft. Men den frikostighet hvarmed Johan hade utdelt förläningar, då han tillträdde regeringen, hade försatt honom sjelf i behof; sedan han nu hunnit stadga sitt välde klagade han öfver sina ringa inkomster och återbegärde en del af sina gåfvor; åtskilliga indragningar skedde i följe deraf, och Sten Sture afträdde Åbo, Wiborg och Nyslott.
Sedan Svenska sakerna således tycktes vara i ordningställda ville Johan sätta sig i besittning af Ditmarsen, och tvinga detta landets innevånare till den lydnad de vägrat hans far. Det Sachsiska Garde, som förut understödt hans inbrott i Sverige,
