sig öfver hela södra delen af Riket. Johan såg nu ingen annan utväg att återvinna sina förlorade länder än med vapen; men de många fiender han hade att strida med tycktes göra utgången vådlig. I denna belägenhet tillböd han sin bror, Hertig Fredrik, att erkänna det påstående han fordom gjort till en del af Norrige, och lofvade att afträda hälften af detta Rike, om han med all sin styrka ville bidraga till dess inkräktning. Detta förslag satte Hertigen i den tankan att Johan alldeles ingen ting kunde företaga utan hans hjelp, och han ville begagna sig af ett tillfälle då han trodde allt kunna begäras. Han svarade derföre att den förlust han led i Ditmarsen hade alldeles försvagat honom; men att han skulle antaga de föreslagna vilkoren om Konungen tillika ville betala hälften af de Kronoräntor, som Norrige under de sista tio åren erlagt. Johan ansåg en sådan fordran som ett afslag, och understödd af sin systersson,
