Carlssons anförande blef slagen. Lödese intogs och förstördes, Elfsborg och Öresten belägrades. Besättningarne på dessa båda fästen ville dagtinga, men Christjern fordrade att de skulle uppgifvas utan vilkor; de underrättade Sten Sture om sin belägenhet, och Åke Johansson (Natt och Dag), Lagman i Östergötland, skickades till deras undsättning. Denne anförare anlände i gryningen till Danska lägret, vid Elfsborg, och bemäktigade sig genast en höjd, som hade utsigt deröfver. Slottet var likväl redan intaget med storm, och Prinsen tillbragte natten der. Segren hade gjort Danskarna trygga, och Åke hade förmodeligen kunnat skingra hela deras här, om han hastigt anfallit dem, eller dröjdt tills hans fotfolk hunnit att förena sig med honom; men trogen de gamle riddare-lagarne ansåg han det för skamligt att angripa en fiende, som icke var beredd att försvara sig, och befallte trumpetaren att blåsa larm. Denne gjorde
