Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/470

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 232 —

emedan de personer som varit medlare vid freden gått i borgen för dess uppfyllande, samtyckte han dertill. Biskopen måste likväl gifva honom ett betyg att han öfverskridit sin fullmakt.

Det är troligt att de Svenska, genom Drottningens qvarhållande hade den afsigten att förskaffa sig sjelfva en hederlig fred, ehuru det föregafs att krigsoroligheterna endast voro ordsaken till dröjsmålet. På Lybecks och Legatens upprepade föreställningar måste man likväl öfvergifva detta förslag, och ifrån Dannemark skickades ett lejdebref för hundrade personer, som skulle ledsaga henne till gränsen. Tåget skedde med all Konglig prakt, och i hennes svit voro äfven Sturarne och Hemming Gadd[1]. Vid gränsen blef hon

  1. Hemming Gadd, som redan förut är nämd, var en af Sten Stures pålitligaste vänner, och en af de få andeliga, som icke älskade Kalmare Unionen. Under en lång vistelse i Rom hade han förvärfvat sig