och staden uppgafs utan mycket motstånd, hvaremot slottet, som fick understöd ifrån sjösidan, försvarades tappert. Emedlertid slöts redan om våren en vapenhvila, hvarvid ett nytt möte utsattes till sommaren 1505, då man skulle företaga en granskning af Rikenas inbördes påstående. Alla fiendtligheter tystnade härigenom; Kalmar och Öland anförtroddes åt Svenskar; de fångar, som å båda sidor blifvit gjorda skulle försättas i frihet, och de som förlorat någon egendom återfå den: hvilket löfte äfven sträckte sig till Knut Alfssons barn. Man hade tillika förutsett den händelsen att förlikningen kunde bli oafgjord, och i det fallet beslutit: att de fästen Konungen förut innehaft skulle då återställas honom, likasom Kalmare stad skulle lemnas åt Svenska Rådet. Denna försigtighet var icke öfverflödig. Johan kom till Kalmar, der det utsatta mötet skulle hållas; men de Svenska infunno sig icke, ehuru de voro i grannskapet och han lät
