kallad till Riksföreståndare. Han kunde icke hindra Aristokratien att genom Danska Konungarna uppstiga till sin största höjd; men det anseende hvari han satte bondeståndet förekom de mest vådliga följderna af dess makt, och blef en motvigt hvilken Sverige framdeles hade att tacka för sin räddning. Glömmom icke heller en annan förbindelse som Sverige är skyldigt åt hans minne, den att hafva uppfostrat Gustaf Wasa, och hindrat honom att efter Konung Johans åstundan komma till Danska hofvet.
Sten Stures död blef icke tillkännagifven förr än man hunnit samlas till en Riksdag i Stockholm (i Januari 1504), der Svante Sture genast utvaldes till Riksföreståndare. Danska hofvet, som på en gång fick veta båda dessa händelser, kunde således icke draga någon fördel af förändringen. Man försummade likväl icke att börja nya underhandlingar, men oaktat dessa belägrades Kalmar af Hemming Gadd,
