blifvit tillställda af andra personer, hvilka sedan förmått Konungen att lemna beskydd åt verkställarne; kanhända betjente man sig af den mjeltsjuka hvaraf Johan stundom var plågad, och vid några af dessa tillfällen förmådde honom att utgifva blodiga befallningar. Hans omsorg om sitt Rikes bästa var emedlertid omisskännelig, och af Danska folket ansågs och älskades han, som en far.
Det är just denna allmänna kärlek, som gifvit Dannemarks häfdateknare anledning att beskylla de Svenska för ostadighet och böjelse till uppror. De fråga hvarföre en Konung, hvars mildhet icke ens motsäges af hans fiender, skulle förtjena det ena Rikets hat under det han förtjente det andras välsignelser? de fråga, huru han kunde likasom förändra lynne då han förändrade ställe att vistas, eller om icke hela skulden ligger i den orolighets-anda för hvilken de anklaga Svenska folket? Dessa skäl föra mig tillbaka till hvad jag
