återtaga sin sjelfständighet; en ny seger hade fört Bajazeth för Konstantinopels murar, och utom Timurs annalkande skulle Theodosii Rike redan icke varit mer. Timur hade framträngt ifrån Indiens stränder, inkräktat Ryssland och utbredt sina vapen öfver Asien. En ny Konunga-ätt hade utvidgat Pohlen, utan att ännu gifva det någon öfvervigt. Sigismund af Böhmen var slagen af sin läras fiende, och Ungerns Konung fruktade att dela sina grannars fara. En ny söndring i Kyrkan hotade att nedstörta Roms gigantiska makt: tvenne Påfvar stridde om den heliga stolen, förkättrade och bannlyste hvarannan. Genom korstågen hade handeln tagit en ny rigtning. Indiska varorna, fordom förda ifrån svarta hafvet, landvägen genom Ryssland, åt Östersjön, funno nu en genare väg ifrån Persiska hafsviken åt medelhafvet, och denna ombytta rörelse utbredde rikedomar öfver Italien; här grydde redan den dagning hvilken Europa skulle blifva skyldig sin hyfsning, här hade idogheten gifvit lif åt slöjderna, och välmågan förfinat sederna. De smärre Stater, som ända till våra dagar bibehållit sig i öfra Italien, voro redan bildade. Helvetien hade lyftat sig
