fram utmed denna nya ocean. Till vänster hade vi branta, på varandra upptornade klippor, som bildade jättelika bergmassor av en underbar verkan. Utför deras sidor störtade sig otaliga klara och brusande strömmar. Några lätta dunster, som svävade från klippa till klippa, utvisa, var de varma källorna funnos. Och små stilla bäckar sökte sig ned till den gemensamma bassängen, behagligt sorlande under vägen utför sluttningarna.
Bland dessa bäckar igenkände jag vår trogna följeslagare Hans-bäcken, som helt lugnt förlorade sig i havet, som om den aldrig gjort annat från världens begynnelse.
I detta ögonblick fästes min upmärksamhet vid ett oväntat skådespel. När vi kommo förbi en hög udde, sågo vi plötsligt på en femhundra stegs avstånd framför oss en ståtlig, lummig och tät skog. Den bestod av medelstora träd, som hade formen av vanliga paraplyer med bestämda och matematiska konturer. Strömningarna i atmosfären tycktes icke inverka på dess lövverk, ty mitt under stormen stodo dessa träd orörliga som en samling förstenade cedrar.
Jag påskyndade mina steg. Jag kunde icke finna något namn för dessa egendomliga företeelser. Hörde de icke till de tvåhundratusen hittills kända växtarterna, och måste man giva dem en särskild plats i vattenvegetationens flora? Nej. När kommo in i deras skugga, förvandlades min förvåning till beundran. Jag stod inför jordiska produkter, endast tilltagna efter en jättelik måttstock. Min farbror nämnde dem genast med deras rätta namn.
»Det är endast en champinjonskog», sade han.
Och han misstog sig icke. Man kan tänka sig, vilken utveckling dessa växter, som tyckte om ett varmt och fuktigt klimat, här hade uppstått. Jag visste att Lycoperdon giganteum enligt Bulliard uppnår åtta till nio fots omkrets men här hade vi att göra med vita champinjoner, trettio till fyrtio fot höga med hattar, som mätte lika mycket i genomskärning. De växte där i tusental. Ljuset kunde icke genomtränga deras täta skugga, och ett fullkomligt mörker rådde under dessa täta kupor, vilka påminde om de runda taken i en afrikansk by.
Jag ville gå längre. En dödskyla sänkte sig från dessa
