Hoppa till innehållet

Sida:Till jordens medelpunkt 1911.djvu/158

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

156

»Då förklaras vårt misstag. Men hur har den kunnat bli på det sättet?»

»Å, det är ganska enkelt.»

»Hur menar du?»

»Under åskvärdret på Lidenbrocks hav hade den där eldkulan, som gjorde järnet på flotten magnetiskt, naturligtvis också förbytt polerna på vår kompass!»

»Aha!» utbrast professorn skrattande. »Det var alltså elektriciteten, som spelade oss ett spratt!»

Från denna dag var min farbror den lyckligaste av lärda och jag den lyckligaste av alla människor, ty min vackra vierländska övergav sin egenskap av myndling och framlevde sedan sina dagar i huset vid Königsstrasse i den dubbla värdigheten av brorsdotter och maka. Jag behöver icke tillägga, att hennes farbror var den ryktbare professor Otto Lidenbrock, korresponderande ledamot av alla geografiska och mineralogiska sällskap i de fem världsdelarna,


SLUT