men hon älskade mig icke mindre för det. Jag å min sida avgudade henne, om ett så starkt uttryck får brukas på tysk mark, Min lilla vierländskas bild förflyttade mig alltså på ett ögonblick från verklighetens värld till fantasiens och hågkomsternas.
Jag tyckte mig återse den som i både arbete och förströelse varit min trogna kamrat. Hon hjälpte mig varje dag att ordna min farbrors dyrbara stenar och skriva etiketter på dem. Hon var riktigt styv mineralog, denna lilla fröken Grauben! Hon tyckte om att sätta sig in i de mest invecklade frågor. Vilka angenäma timmar hade vi ej tillbragt tillsammans under gemensamma studier, och hur ofta avundades jag icke dessa känslolösa stenar, som fingo beröras av hennes förtjusande händer!
När så fritiden kom, gingo vi ut tillsammans, promenerade i de lummiga Alster-alléerna och till den gamla tjärstrukna kvarnen, som tar sig så bra ut vid bortersta ändan av dammen, Vi gingo hand i hand och pratade. Jag berättade henne en mängd saker, som hon hade mycket roligt åt, och snart voro vi framme vid Elbestranden. När vi sagt god natt åt svanerna, som simmade bland de vita näckrosorna, återvände vi hem igen med ångbåten.
Så långt hade jag hunnit i mina drömmerier, när min farbror med ett häftigt slag i bordet återkallade mig till verkligheten,
»Ser du», sade han, »om man vill kasta om bokstäverna i en mening, är väl det första, man tänker på, att skriva orden i vertikala rader i stället för horisontellt.»
»Hm!» tänkte jag.
»Låt oss se, vad det kan uppdaga! Axel, skriv en mening, vilken som helst, på den här papperslappen; men i stället för att skriva bokstäverna efter varandra som vanligt, så sätt dem i vertikala rader, så att vi få en fem eller sex sådana.»
Jag förstod, hur han menade, och skrev genast uppifrån och nedåt:
| J | s | i | n | a | b |
| a | k | g | l | G | e |
| g | a | , | i | r | n |
| ä | r | m | l | a | ! |
| l | d | i | l | u |
