Sida:Tolf norska Folksagor och äfventyr.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
32
FÄSTMANNEN I SKOGEN.


Fästmannen i skogen.

Det var en gång en man som hade en dotter; hon var så vacker, att hon var namnkänd öfver många kungariken, och friare kommo till henne så många som bladen på trädet. En af dem stoltserade med att han var rikare än alla andra; vacker och ståtlig var han också; så skulle då han få henne, och sedan kom han tidt och ofta på besök.

Hvad det led, så ville han att hon skulle komma till honom och se huru han hade det; han kunde icke hemta henne och följa henne, men den dagen hon skulle komma, skulle han strö ärter utefter vägen ända fram till dörren hemma hos sig; men hur det nu bar till, så kom han att strö ärterna en dag för tidigt.

Hon gick både länge och väl, genom skog och mark, och till sist kom hon till ett stort, praktfullt hus, som låg på en grön kulle midt i skogen; men han var icke hemma, och icke träffade hon folk i huset heller. Först kom hon in i köket; der fans ingen annan än en underlig fågel, som hängde i en bur under taket. Så gick hon in i salen, och der var det så ståtligt, så det var rent otroligt. Allt som hon gick, så ropade fågeln efter henne:

“Skön jungfru, var dristig, men var icke allt för dristig!“

Då hon kom in i kammaren, ropade han detsamma igen; der stod en hel hop med dragkistor; hon drog ut