Sida:Tolf norska Folksagor och äfventyr.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
38
SKEPPAREN OCH HIN.

icke naken
och icke klädd.

Hon tog en getabock och satte sig på, så att benen släpade på jorden; så hasade hon fram, och så var hon

icke körande
och icke ridande,
icke gående
och icke åkande

Och det var just på gränsen mellan natt och dag. Då hon kom fram till vakterna, bad hon att hon skulle få tala med prinsen; de ville icke släppa henne in, emedan hon såg ut som ett spektakel. Men af detta larm väcktes prinsen och kom till fönstret. Så hasade hon sig dit bort och vred det ena hornet af bocken. Det tog hon, steg upp på ryggen på bocken och bultade dermed på fönstret. Så måste de öppna för henne och göra henne till prinsessa.




Skepparen och Hin.

Det var en gång en skeppare som var så obegripligt lycklig med allt hvad han tog sig till; det var ingen som fick sådana frakter, och ingen som förtjenade sådana pengar, ty de nästan vräkte sig på honom; och alls ingen fans som dugde att göra sådana resor som han, ty hvart han for, så var vinden med honom; ja, de sade att bara han lyfte på hatten sin, så vände han också vinden dit som han ville.