ned efter ryggen på honom, så de gerna kunde ha drifvit ett qvarnhjul nederst vid ryggraden, men han pumpade ur Nordsjön och ut i Nordsjön; det arbetet blef han trött af till sist, och då han icke orkade längre, for han i fullt vredesmod hem till sin mormor och ville hvila sig. Skepparen lät han vara skeppare så länge han ville, och är han icke död, så far han väl ännu och seglar dit han vill, och vänder vinden allt efter som han snor hatten sin.
Gossen som gjorde sig till lejon, falk och myra.
Det var en gång en man som hade en enda son; men han lefde i armod och uselhet, och då han låg på sitt yttersta, sade han till sonen, att han icke egde annat än ett svärd, en handduk och några brödsmulor, och det skulle han få i arf. Då mannen var död, ville gossen ut i verlden och försöka sin lycka; så band han svärdet om sig, tog brödsmulorna och lade dem i handduken till matsäcken; ty de bodde uppe i skogen, långt bort ifrån folk. På vägen skulle han öfver ett fjell. Då han hade kommit så högt, att han kunde se öfver nejden, fick han se ett lejon, en falk och en myra, som stodo och grälade omkring en död häst. Gossen blef illa vid, då han fick se lejonet, men det ropade på honom och sade, att han skulle komma och skilja trätan mellan dem och skilja hästen så, att hvar af dem fick det som han borde hafva.
Gossen tog svärdet och skiftade hästen så godt han kunde; lejonet gaf han skrofvet och största anparten;
