falken fick något af innanmätet och annat smått, men myran fick hufvudet. Då han det hade gjort, sade han:
“Nu tycker jag det är rätt deladt; lejonet skall ha det mesta, ty det är störst och starkast; falken skall ha det bästa, ty han är fin och kräsen; myran skall ha skallen, ty hon kryper i vrår och vinklar.“
Ja, den delningen voro de belåtna med allesammans, och de sporde honom hvad han skulle ha för det att han hade skiftat så bra emellan dem.
“Har jag gjort er en tjenst och I ären belåtna dermed, så är jag nöjd,“ sade han; “men någon betalning vill jag inte ha“.
Jo, något skulle han ha, påstodo de.
“Vill du inte ha annat,“ sade lejonet, “så skall du få tre önskningar.“
Men gossen visste icke hvad han skulle önska. Så frågade lejonet honom, om han icke ville önska att han kunde skapa om sig till lejon, och de andra båda frågade, om han icke ville kunna skapa om sig till falk och till myra. Det tyckte han skulle vara både godt och galant, och så önskade han sig det.
Han kastade bort svärdet och handduken, skapade om sig till falk och började flyga. Så flög han tills han kom öfver ett stort vatten, men då han kom ut öfver det, blef han så trött och så vingbruten, att han icke orkade flyga längre, och då han fick se en klipphäll, som höjde sig upp ur vattnet, satte han sig på den och hvilade sig. Han tyckte det var ett underligt berg, och han gick omkring på det en stund, men då han var uthvilad, skapade han sig till en liten falk igen och flög bort, tilldess han kom till kungsgården; der satte han sig i ett träd utanför kungsdotterns fönster. Då hon såg fågeln, fick hon lust att fånga den. Hon lockade
