det var trollet, och hvar torsdagsmorgon kom det bud ifrån trollet, och det budet var en drake, som kungen måste gifva nio väl gödda svin hvar gång han kom, och derföre hade han utlofvat, att den som kunde befria honom från draken skulle få prinsessan och halfva kungariket.
Det sade gossen att han skulle göra, och då det blef ljust om morgonen, gick kungadottern till kungen och sade, att det var en inne hos henne, som ville befria honom både från draken och svineskatten. Då kungen det hörde, blef han glad, ty draken hade ätit så många svin, att det snart icke fanns flera qvar i hela kungariket. Den dagen var det just en torsdagsmorgon, och derför gaf sig gossen å väg dit, der draken plägade infinna sig och mottaga svinen, och husbonddrängen i kungsgården visade honom vägen.
Ja, draken kom ganska riktigt, och han hade nio hufvuden och var så ilsken och arg, att det fräste både eld och blixt, då han icke såg svinmaten sin, och han rusade på gossen som om han ville sluka honom lefvande. Men — vips! — så gjorde denne sig till ett lejon och slogs med draken och ref det ena hufvudet af honom efter det andra. Draken var stark han också, och han utspydde eld och etter, men då de hade hållit på en stund, så hade han blott ett hufvud qvar, och det var det segaste; till sist fick gossen bugt på det också, och då var det ute med draken. Så gick han till kungen, och det blef stor glädje i hela kungsgården, och gossen skulle nu få kungadottern. Men så hände sig en gång medan de spatserade i trädgården, att trollet sjelf kom farande, tog kungadottern och for bort genom luften med henne. Gossen ville efter med detsamma, men kungen sade att han icke skulle göra det, ty han hade ingen annan qvar nu, sedan han mist dottern. Men der halp hvarken bön eller bud. Gossen gjorde sig till falk och flög bort. Men
