då han icke såg till dem, kom han ihåg det underliga berget, som han hade hvilat på första gången han flög ut. Han släppte sig ned och satte sig der, omskapade sig till myra och kröp ner genom en remna i berget. Då han hade krupit en stund, kom han till en dörr, som var stängd. Men han visste råd att komma in, — han kröp genom nyckelhålet. Der inne satt en obekant prinsessa och luskade ett troll med tre hufvuden.
“Jag har allt gått rätt,“ tänkte gossen vid sig sjelf, ty han hade hört att kungen hade mist två döttrar förut, som trollen hade tagit. “Kanske jag finner den andra också, tänkte han och kröp genom nyckelhålet på en dörr till; der satt en annan obekant prinsessa, som luskade ett troll, och det trollet hade sex hufvuden. Så kröp han genom ett nyckelhål till; der satt den yngsta kungadottern och luskade ett troll med nio hufvuden. Han kröp upp på smalbenet hennes och bet henne; då förstod hon att det var gossen som ville tala med henne, och så bad hon trollet om hon kunde få lof att gå ut litet. Då hon kom ut, var gossen den han var igen, och så sade han till henne, att hon skulle fråga trollet, om hon då aldrig skulle komma derifrån och hem till far sin. Så gjorde han sig till myra och satte sig på benet hennes, och så gick kungadottern in igen och började luska trollet.
Då hon hade hållit på med detta någon stund, föll hon i tankar.
“Du glömmer att luska mig, — hvad är det nu som du grubblar på?“ sade trollet,
“Åh, jag grubblar på om jag aldrig skall komma härifrån och hem till min faders gård,“ sade kungadottern.
“Nej, det gör du aldrig,“ sade trollet; “icke förrän någon finner det sandkornet, som ligger under den nionde tungan i det nionde hufvudet på den draken, som far
