till vidlyftigare beskrifningar, eller böra vi söka orsaken uti deras krigiska lynne, som hindrade dem från all annan sysselsättning? Märkligt är, att så få köpingar eller städer inuti landet omtalas förr än sedan Christna läran blef införd; dertill bidrog väl, att Munkarne, den tidens ende skriftställare, förbigingo, af hat till hedendomen, allt hvad de derom kunnat inhämta, och kungjorde endast det som rörde dem sjelfva. Det är endast Konunga-sätena och de förnämsta Offerställen, om hvars anläggande vi äga kännedom, Deremot veta vi ej något om Vitala i Småland i Hvetlanda socken, omkring tre mil söder om Eksjö, en stor boningsplats, förmodligen före Odins tid, med torg, halfmilslånga stengator, och ett slott, hvars murar förlidna århundradet ännu qvarstodo sju alnar öfver jorden. Traditionen har endast fört till oss att den beboddes af ett folkslag kalladt Witerne, och det är allenast ruinen som underrättar oss om dess fordna tillvarelse och storhet. Från Omberg till trakterna af Ulfåsa finner man här och der stensättningar, som röja stora bostäder, hvars tillvarelse betäckas af ett ogenomträngligt mörker, och Linköpings första befolkning delar detta öde af forntida minnens förgänglighet.
Att Linköping är den äldsta Köping i Östergöthland, är likväl alltför mycket vågadt att påstå. Skulle man rätta sig efter den fordna storleken, tyckes Skeninge vara äldre: den var redan florerande, då Christna läran infördes, och redan länge hade Thure Långs bild stått derstädes på öppet torg. En sådan vidd som Skeninge hade, af öfver en fjerdingsväg i diameter, kunde icke gerna bebyggas utan stora anledningar, och måste hafva fordrat lång tid innan den hunnit en sådan utveckling.
