Wadstena äger spår af en nästan aflägsnare tid. Det vidlyftiga slottet Susenborg var redan en ruin i Birger Jarls tid, på tolfhundrade-talet; den stora hamnbyggnaden, som ännu synes på botten i Wadstena-viken, sträckande sig från slottet förbi S:t Brigittas kloster, till ändan af Lastköping-gatan, visar tillvaron af ett folk, som var mäktigt af ett stort företag, som naturligtvis icke utan behof kan vara åstadkommet. Det är med Wadstena som med Vitala; vi kunna blott säga: der har före vår historias begynnelse ett folkslag bodt.
Söderköping har troligen varit större och mer befolkad än Linköping; har den derföre varit äldre? Vi vilja äfven derom framkasta en och annan idée, som väl af några torde anses öfverflödigt och ej tillhörande ett så kort sammandrag som detta, men af andra, som interessera sig för det historiska, torde kanske ådraga sig någon uppmärksamhet. Det är märkvärdigt att somliga äro för det antika så känslosame, att de liksom med en slags afund täfla med hvarandra om deras samhällens ålderdom, på samma sätt som enskildte om sina urgamla anor, likasom det blod som för årtusende sedan flutit i ryktbara förfäders ådror skulle, bibehållande det ädla och stora som dervid förutsättes, alljemt fortlöpa i deras afkomlingars.
Först vilja vi framställa den frågan: hvilket har blifvit först befolkadt, det inre landet eller kusten? Gud har skapat icke allenast Adamiter, utan flera andra racer. Hvita menniskor kunna aldrig afla en svart, en Neger, ej heller hafva tvenne negrer framfödt en hvit; äfven genom beblandelse har den ena racen aldrig öfvergått till den andra, de hafva under secler endast
