Hoppa till innehållet

Sida:Tollstorp 1834.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
9

förmodligen flockvis inkommo, hunnit så långt att de erhållit prester och bygde tempel, är det tillåtet att gissa, det någon andlig funnit detta ställe dertill tjenligt och behagligt. Vi böra då icke föreställa oss annat än bättre kojor, eller hus, bestående af på hvarandra lagde bjelkar, med gluggar och vindögon, och de förnämstes med väggar af kullersten och inblandad lera, alla strödde om hvarandra. Det ena århundradet efter det andra medförde de hemkommande vikingarna nya förbättringar, och då blefvo väl också boningarne bättre inrättade och försedda.

I Ingiald Ilrådas, Ifvar Widfames och Sigurd Rings tid funnos många hundrade borgar, skulle då icke en sådan lokal som denna vara bebyggd? Besynnerligt är att icke ryktet förmäler om någon namnkunnig man bodt här. Denna omständighet skulle tala emot vår gissning, om icke naturläget talade för oss. När man ser noga på höjdens beskaffenhet midtför Nyqvarn faller man lätt på den tankan, att der måtte varit någon större bosättning, ty det vore sällsamt om naturen ensamt så danat den. Men historien är mörk, och vi känna ej mer än de senare stora händelserna, dock böra vi sluta till de föregående. Betydlig eller obetydlig måtte här varit en Lionga-Kaupung vid christna lärans införande, och i synnerhet vid den tiden, då de catholska presterne vunnit öfverhand och bemäktigat sig hedningarnes afgudatempel. Ehuru striden blodigt fortfor emellan lärorna hela fyrahundrade åren efter Ansgarius, nödgas vi anse den christna läran såsom rådande, då Biskoparne hunnit stadga sitt välde. Skara erhöll den förste. Thurgothus blef dertill invigd 1014 af Biskop Unano i Hamburg, men det drog länge ut innan Linköping