16
Om Benedictus II, Birger Jarls Son, Biskop 1286, Hertig till Finland, berättas ett vackert drag: Han erbjöd sina bröder K. Waldemar, Hertigarne Magnus & Erik, all sin betydliga egendom och sitt Hertigdöme, om de ville lefva i inbördes sämja och enighet. Denna ädelmodiga handling förvarar honom i vördadt minne af högre värde än de med blodiga strider förvärfvade martyr-kronorne. Till Biskopsstolen bortgaf han äfven sitt gods Lena i Westergöthland, nu kalladt Kongslena, med 26 gårdar. Sin broder, K. Magnus Ladulås, öfverlefde han blott 5 månader och dog under en graserande pest 1291.
Carolus II., Bonde (Bååt), inrättade S:t Sigfrids och S:t Eriks Præbender; arbetade mycket att förlika K. Birger med sina bröder Erik och Waldemar, men hade den sorgliga förrättningen, att vara Executor af de så ymkeligt omkomne Hertigarnes testamente, och bidrog mycket att sätta Konung Magnus Smek på thronen; detta förvärfvade honom den välvilja, att han med Ständernes samtycke erhöll Skällviks gård eller Stegeborg, af munkarne kallad Catsrum Skeldovik, till förläning; dog 1338. Petrus Tyrgellius, från Skeninge, Biskop 1339, en förtjenstfull man, blef Erkebiskop 1351.
Gotsckalcus både lastas och berömes. Han arbetade med all ifver, och gick kanske deruti för långt, att återskaffa under Biskopsstolen några förlorade hemman, och deribland slottet Rumlaborg i Småland. Deröfver blef en rik Adelsman, Matthias Gustafsson, som förde vapnet Sparre med 3 rosor, så förbittrad, att han slog ihjel Biskopen vid Tindaryd i S:t Lars Socken nära Linköping, eller efter andra vid Linderås Kyrka i Wedbo
