XI.
Strax före middagen spred sig plötsligt som en elektrisk gnista den fasaväckande nyheten över hela staden. Här behövdes icke någon telegraf, som ingen ännu hade någon aning om, utan berättelsen flög från man till man, från grupp till grupp, från hus till hus med föga mindre än telegrafens skyndsamhet. Naturligtvis gav skolläraren lov för eftermiddagen; hela staden skulle funnit det besynnerligt, om han icke gjort det. En blodig kniv hade anträffats tätt bredvid den mördade mannen och den hade känts igen av någon såsom tillhörande Muff Potter — så berättade man. Och det sades, att en medborgare, som hade varit sent ute, hade träffat på Potter, då han höll på att tvätta sig i bäcken omkring klockan ett eller två på natten, och att Potter genast hade smugit sig bort — allt misstänkta omständigheter, särskilt tvagningen, som icke hörde till Potters vanor. Det sades också, att hela staden hade blivit genomsökt för att finna denne »mördare» — allmänheten är alltid snar att granska bevisen och fälla sitt domslut — men att han icke hade anträffats. Ryttare hade begivit sig av på alla vägar åt
