Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
140
TOM SAWYERS ÄVENTYR

varandra och kämpande, tills den som starkast var doppade sin man, och då döko alla under vattnet i ett oredigt virrvarr av vita ben och armar, och så kommo de upp igen, flåsande, frustande, skrattande och flämtande efter luft, allt på samma gång.

Då de tröttnat, sprungo de upp på den torra, heta sanden, lade sig ned och sprattlade och höljde över sig med den, men så bar det av ned i vattnet igen, där de ännu en gång gingo igenom det förra programmet. Till sist föll det dem in, att deras nakna skinn mycket väl kunde föreställa köttfärgade trikåer, varför de drogo upp en ring i sanden och lekte cirkus — med tre clowns, ty ingen ville avstå från denna ärepost åt de andra.

Därpå togo de fram sina marmorkulor och lekte med dem, tills det nöjet förlorade sitt behag. Då gåvo sig Huck och Joe ut i vattnet igen, men Tom vågade icke följa dem, emedan han upptäckt, att han, då han sparkade av sig byxorna, hade sparkat av sig sin ring av skallerormsskallror, som han bar kring fotleden, och han undrade över, att han så länge hade kunnat undgå att få kramp, då han saknat skyddet av detta hemlighetsfulla trollmedel. Han vågade nu icke bada, förr än han hade funnit igen det, och då voro de andra gossarna trötta och ville vila sig. Småningom gingo de åtskils från varandra, blevo modfällda och började kasta längtande blickar över den breda floden till det ställe, varest staden låg och dåsade i solgasset. Tom överraskade sig själv med, att han med sin stortå skrev Becky i sanden; han plånade ut det och blev förargad på sig själv för sin svaghet, men han skrev det icke desto mindre en gång till; han kunde icke låta bli.