Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
11
FÖRSTA KAPITLET

»Knyst, knyst, knyst! Nu har jag sagt det.»

»Åh, nu tyckte du, du var väldigt listig! Jag skulle kunna klå dig med ena handen bakbunden, om jag ville.»

»Varför gör du det inte då? Du bara säger, att du kan göra det.»

»Usch, så ful hatt du har!»

»Slå den av mig, om du törs; tittar du hit, får du smaka den här.» Och han visade knytnäven.

»Gå din väg härifrån!»

»Gå din väg själv!»

»Nej, det gör jag inte.»

»Inte jag heller.»

De hade nu hunnit varandra så nära, att de stodo skuldra mot skuldra, och båda knuffade varandra av alla krafter, men ingen kunde få den andre ur fläcken. Efter att hava prövat sina krafter en stund, tills båda blivit svettiga och trötta, släppte de varsamt efter, och Tom sade:

»Du är en feg stackare, jag ska‘ säga åt min stora bror, och han kan klå dig med sitt lillfinger, och det ska‘ han göra också.»

»Vad bryr jag mig om din stora bror? Jag har en bror, som är större än han, och han kan kasta honom över det där planket.» (Båda bröderna funnos endast i deras inbillning.)

Tom drog med sin stortå ett streck i dammet och sade:

»Om du går över det där strecket, ska‘ jag klå dig, till dess du inte kan stiga upp.»

Den främmande gossen steg genast över strecket och sade: