»Nåå, du sa‘, att du skulle göra det — laga att du gör det nu då.»
»Akta dig, du!»
»Du sa‘ ju, att du skulle göra det? — varför gör du det inte då?»
»Om jag vill, så gör jag det för två öre.»
Den andre tog en tvåöresslant ur fickan och räckte fram den hånfullt. Tom slog till handen så att slanten föll till marken.
I detsamma rullade och tumlade de båda pojkarne omkring i dammet, knipande sig fast vid varandra som kattor. Och under en minut revo och sleto de i varandras hår och kläder, dunkade och klöste varandras näsor och höljde sig med damm och ära. Efter en stund tog den vilda förvirringen gestalt och ur stridens töcken stack Tom fram, sittande tvärs över den andre och dunkande på honom med sina knytnävar.
»Säg, att du fått nog!» sade han.
Gossen strävade endast för att göra sig fri. Han skrek och grät, mest av ilska.
»Säg, att du fått nog!» Och dunkandet fortsattes.
Slutligen lät främlingen höra ett halvkvävt »Nog!» och Tom lät honom stiga upp och sade:
»Det där ska‘ lära dig att se upp bättre en annan gång vem du sturskas mot.»
Den främmande gossen avlägsnade sig, då och då seende sig om, under hotelser om vad han skulle göra Tom nästa gång de råkades. Härpå svarade Tom med stickord och avlägsnade sig åt ett annat håll, stolt som en tupp. Han hade knappast hunnit vända ryggen till, förrän den andre tog upp en sten,
