Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
13
NITTONDE KAPITLET

»Nej. Var du där? Var satt du?»

»I fröken Peters avdelning, där jag alltid är. Jag såg dig.»

»Gjorde du? Så lustigt, att jag inte såg dig. Jag ville tala med dig om utflykten.»

»O, så roligt! Vem är det som ställer till den?»

»Min mamma ska' ställa till den åt mig.»

»O, Becky! Jag hoppas hon låter mig få komma med.»

»Jaa då. Det är för mig utflykten är. Hon bjuder alla att vara med, som jag vill, och jag vill att du ska' vara med.»

»Det var riktigt snällt av dig. När ska' det bli?»

»Endera dagen — kanske vid terminens slut.»

»O, så roligt, så roligt! Ska' du bjuda alla gossarna och flickorna?»

»Ja, varenda en, som är min vän — eller vill vara det», och hon gav Tom en förstulen blick, men han höll nu på att utförligt berätta för Amy Lawrence om den förfärliga stormen på ön och om huru blixten splittrade den stora sykomoren »till bara småstickor» under det han »stod bara tre fot från den».

»Får jag komma med?» sade Gracie Miller.

»Ja.»

»Och jag?» sade Sally Rogers.

»Ja.»

»Än jag då?» sade Susy Harper. »Och Joe?»

»Ja.»

Och så vidare under jublande handklappningar, tills hela skaran hade bett att få bli bjuden utom Tom och Amy. Nu vände sig Tom kallsinnigt bort, ännu talande, och tog Amy med sig. Det ryckte i Beckys läppar och tårarna stego henne i ögonen, men