Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
23
TJUGUFÖRSTA KAPITLET

var icke desto mindre alldeles förfärligt ond. Han masade av in på skolgården, önskande att hon vore en pojke och utmålade för sig, huru han då skulle ha mörbultat henne. Om en stund mötte han henne igen och gav henne ett stickord i förbifarten. Hon slungade till honom ett annat till svar, och den förbittrade brytningen mellan dem var fullständig.

I sin djupa förtrytelse tyckte sig Becky knappast kunna vänta, tills skoltimmen började, så otålig var hon att få se Tom avbasas för den förstörda läseboken. Den obestämda lust hon känt att skvallra på Alfred Temple hade alldeles förjagats genom Toms kränkande stickord.

Stackars flicka! Hon visste icke, huru litet det skulle dröja, innan hon själv råkade ut för ledsamhet. Läraren, magister Dobbins, hade nått medelåldern, utan att hans äregiriga drömmar gått i fullbordan. Hans älsklingstanke hade varit att bli läkare, men fattigdomen hade avgjort, att han icke nått högre än till skolmästare i en obetydlig småstad. Varje dag tog han fram ur sin pulpet en hemlighetsfull bok, i vars läsning han fördjupade sig så ofta icke hans tid upptogs genom att förhöra något läxlag. Den boken hade han alltid inlåst. Det fanns icke en enda unge i hela skolan, som icke var nära att förgås av längtan att få kasta en blick i den, men något tillfälle därtill erbjöd sig aldrig. Varenda en bland dem hade bildat sig en åsikt om denna boks beskaffenhet, ingendera lik den andra, och det fanns ingen utväg att utröna verkliga förhållandet i saken. När nu Becky kom gående förbi pulpeten, som stod nära dörren, märkte hon, att nyckeln satt i låset. Här var nu ett oskattbart