»Ja, det är det! Det här är inte alls något roligt.»
»Hörru Tom, vi slutar här och försöker på ett annat ställe.»
»Ja, det gör vi.»
»Var ska' det bli?»
Tom funderade en stund, och så sade han: »Spökhuset! Det är just rätta stället!»
»Nej, fy attan, jag tycker inte om spökhus, Tom. De ä' rysligt mycket värre än döda människor. De döda kan nog säga någonting kanske, men de komma inte smygande sig över en med svepningen på sig, när man inte anar det, och tittar över axeln på en ett tu tre och skär tänderna, som en gast gör. Jag skulle inte stå ut med det, Tom — och inte någon annan heller.»
»Ja men, Huck, gastarna gå omkring bara om nätterna — inte kunna de hindra oss att gräva på dagen.»
»Det har du, förstås, rätt i, men du måtte väl veta, att ingen vill gå in i det där spökhuset varken på da'n eller på natten.»
»Ja, det är för att ingen vill gå dit där en människa har blivit mördad. Men man har aldrig sitt någonting i det där huset om nätterna — bara ett blått ljussken, som glimtat förbi fönsterna — inte några riktiga gastar.»
»Ja men där man ser sådana där blåa ljus kila omkring, där kan du slå dig i backen på, att en gast inte är långt borta. Det är alldeles solklart, det, för du vet väl, att det inte är någon annan än gastar, som begagnar dem.»
»Det har du rätt i. Men hur som helst, så ä'
