XXIX.
Den kvällen voro Tom och Huck färdiga för sitt äventyr. De höllo sig i närheten av värdshuset till efter nio, den ene på avstånd bevakande gränden och den andre hållande ögat på dörren till värdshuset. Ingen gick in i gränden eller kom därifrån; ingen, som liknade spanjoren, gick in genom eller ut ur dörren till värdshuset. Natten lovade att bliva vacker, varför Tom gick hem, sedan de hade överenskommit, att om det bleve mycket mörkt skulle Huck komma och jama, och då skulle Ton smyga sig ut för att försöka nycklarna. Men natten förblev klar, och Huck avslöt sin vakt och gick och lade sig i ett tomt sockerfat omkring klockan tolv.
På tisdagen hade gossarne samma otur, ävenså på onsdagen, men torsdagen visade sig mera löftesrik. Tom smög sig ut i god tid med sin tants gamla blecklykta och en stor handduk att linda omkring den med för att hindra ljuset från att synas. Han gömde lyktan i Hucks sockerfat, och vakten tog sin början. En timme före midnatt stängdes värdshuset, och dess ljus, de enda i grannskapet, släcktes. Ingen spanjor hade varit synlig. Ingen hade gått
