pastorn, redaktörn och en stor mängd andra, och alla voro högtidsklädda. Fru Douglas tog emot gossarna så hjärtligt som väl någon hade kunnat taga emot två varelser med ett sådant utseende. De voro nedsmorda med lera och ljustalg. Tant Polly blev blossande röd av förödmjukelse, rynkade på pannan och skakade på huvudet åt Tom. Ingen led dock hälften så mycket som de två gossarne. Herr Jones sade:
»Tom var inte hemma än, så jag övergav hoppet att få tag i honom; men sedan stupade jag på både honom och Huck alldeles utanför min dörr, och då skyndade jag genast hit med dem.»
»Ni gjorde alldeles rätt», sade fru Douglas. »Kom med mig, gossar!»
Hon förde dem till ett sovrum och sade:
»Tvätta er nu och kläd om er. Här äro två nya dräkter — skjortor, strumpor och allting fullständigt. De tillhöra Huck — nej, tacka mig inte, Huck — herr Jones har köpt den ena och jag den andra. Men de passa nog åt er båda två. Tag på er dem. Vi ska' vänta — kom ner, när ni ha snyggat till er.»
Därmed lämnade hon dem.
