Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/307

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
147
TRETTIOFEMTE KAPITLET

»Jo, gubben Jones tänker komma med en överraskning här i kväll, jag lyssnade i dag, när han talte om det för tant — det skulle vara en hemlighet, men det är inte många, som inte vet det nu, tänker jag. Varenda en vet det — fru Douglas också, fast hon låtsas, som om hon inte gjorde det. O, Jones var så ivrig att Huck skulle vara här — han kunde inte ro fram med sin stora hemlighet utan Huck, förstår du!»

»Vad är det för hemlighet, Sid?»

»Om att Huck följde efter mördarna ända hit till fru Douglas' gård. Jones trodde nog han skulle väcka ett förfärligt uppseende med sin överraskning, men du kan vara säker om, att det bara blir pannkaka av alltihopa nu.»

Sid småskrattade mycket belåten och tillfredsställd.

»Var det du, som talte om det, Sid?»

»Det är detsamma, vem det var. Det är någon, som har talt om det, och det är nog.»

»Det är bara en enda människa i hela sta'n, som är nog dålig att ha gjort det, och det är du, Sid. Om du hade varit i Hucks skor, skulle du ha smugit dig ned utför kullen och aldrig sagt ett ord till någon om rövarna. Du kan inte göra annat än det, som är elakt, och du kan inte fördra att höra en annan berömmas för att han har gjort något, som är bra. Där har du — och tacka mig inte, som fru Douglas säger.» Och Tom gav Sid några örfilar och hjälpte honom ut genom dörren med en mängd sparkar. »Gå nu och tala om det för tant, om du vågar, och i morgon ska' du få för det.»

Några minuter senare sutto fru Douglas' gäster