XXXVI.
Våra läsare kunna vara övertygade om, att Toms och Hucks storartade fynd väckte ett oerhört uppseende i den lilla staden S:t Petersburg. En så stor summa i kontanta penningar föreföll nästan som någonting alldeles otroligt. Man talade därom, avundades gossarne och prisade dem, tills många av invånarnas förstånd gav efter för trycket av denna ohälsosamma sinnesrörelse. Vartenda hus i hela S:t Petersburg och de närliggande byarna, vari »det spökade», dissekerades planka för planka, och dess grundvalar grävdes upp och undersöktes under jakten efter dolda skatter — och det icke av gossar, utan av män, och många av dem till på köpet mycket allvarsamma och långt ifrån romantiskt anlagda män.
Varhelst Tom och Huck visade sig, blevo de ett föremål för uppmärksamhet och beundran. De två gossarne kunde icke erinra sig, att deras ord förr haft något att betyda, men nu beaktades och upprepades alla deras yttranden; allting de gjorde tycktes på ett eller annat sätt anses som någonting märkvärdigt; de hade tydligen förlorat förmågan att göra
