TOM SAWYERS ÄVENTYR
I.
»Tom!»
Intet svar.
»Tom!»
Intet svar.
»Vad i all världen går det åt pojken? Tom, hör du!»
Den gamla damen makade ned glasögonen på näsan och såg sig över dem omkring i rummet; därpå sköt hon upp dem i pannan och såg sig omkring under dem. Hon brukade sällan eller aldrig se igenom dem för att söka en så liten tingest som en pojke, ty de voro hennes helgdagsglasögon, och mer avsedda för att ståta med, än för att göra tjänst; hon skulle hava sett lika bra genom ett par ugnsluckor. För ett ögonblick såg hon förvånad ut, och sade därpå, icke i ond ton, men ändå högt nog för att möblerna kunde höra det: »Vänta du bara, om jag får tag i dig, så skall jag…»
Hon avslutade icke meningen, ty hon stod nu nedlutad och stötte med borsten under sängen — och