98
sig deras varma röda händer om ens egna i ett hårt och klibbigt grepp, men när man tog »den nye gossen» i handen, kändes det som om man rörde vid svalt, glatt siden.
Jag fiskade upp ett hjärta med »den nye gossens» namn på, och det var Clarence. Clarence och jag dansade ut, och min hand vilade i hans behandskade. Han talade inte, och jag talade inte. Men när dansen var slut, sade han att jag dansade »charmant». Han uttalade ordet som vore han van att uttrycka sig på det sättet, och eftersom jag alltid beundrade främmande ord som jag såg i böckerna eller hörde de stora säga, tyckte jag att Clarence var en underbar gosse. Vi dansade även nästa dans med varandra, och i dansen därpå, som var en galopp, flögo vi runt salen tillsammans, och jag hade glömt att det fanns någon gosse med runda röda kinder och lysande blå ögon.
Det dröjde inte länge förrän Sten kom fram och drog mig med i en polka. Han trampade mig på fötterna och stötte oupphörligt ihop med andra par, till dess jag förtretad ville dra mig undan; då sade han det enda ordet: »Idiot!» Och hur underligt det än låter, gjorde detta att mina flyktiga känslor återgingo till Sten. Han hade inte kallat mig för »idiot!»,
