Sida:Tony växer upp 1922.djvu/126

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

120

ut att den där blusen hänger framme över stolen därborta?

— Å, John, du är verkligen prövande! Naturligtvis har jag inte hängt den där för att det skulle se trevligt ut! Jag glömde den bara, då jag bytte om till middagen.

— Se där! sade morbror John tankfullt. Se där!

I detta ögonblick kom någon hastigt gående genom salen, och Pa steg in. Han såg varm och upprörd ut, och håret var i oordning, som om han oupphörligt strukit fingrarna genom det. Innan han hälsat, utbrast han:

— John har väl berättat?

— Nej, Georg! sade moster Amelie. John har ännu så länge bara talat om att jag hängt min blus över en stol. Vad är det?

Pa stödde ena armen mot den höga kakelugnsfrisen.

— Det är Marmén, sade han.

— Kunde jag inte tro det! utbrast moster Amelie och höjde händerna. Den gräsätaren! Den — — —

— Den skurken! sade min far högt.

Moster Amelie såg på Pa, och plötsligt förstodo vi alla att något allvarligt verkligen inträffat.