121
— Berätta, Georg! sade min moster.
— Ni vet, sade Pa, att när Marmén startade det där bolaget, var det inte en av stadens mest erfarna affärsmän, som hade något emot att vara med. Det fordrades garantier. Ja visst! Marmén hade dem! Det fordrades pengar och mycket pengar. Marmén kunde skaffa dem! Och vad var det fråga om? Något lysande, något aldrig förut skådat! En uppfinning av ingenjör Marmén själv.
Pas röst var ironisk, men han log inte.
— Nå, sade moster Amelie ivrigt, John har ibland talat om det där!
— Ja, fortsatte Pa, Marmén hade uppfunnit ett sätt att bereda bomull på som gjorde bomullsbusken fullkomligt onödig i världen och mycket annat med för resten! Tack vare denna geniala uppfinning skulle man inte behöva importera bomull till Sverige. Den skulle kunna produceras i svenska fabriker. Och man kan ju tänka sig, vilket oerhört uppsving inom viktiga grenar av affärslivet det skulle medföra. Penningen skulle stanna inom landet, det vill säga i ingenjör Marméns och hans kompanjoners fickor. Det var helt enkelt en miljonaffär det var fråga om. Det är märkvärdigt vad tanken på mycket pengar kan göra klokt
