141
i köksdepartementet slamrar det av grytor och tallrikar.
Jag tycker mycket om att få följa med morbror John och se på allt, och köket som inrymmes i en byggnad för sig är ett kök för jättar och storätare. Grytorna äro av mer än manshöjd och så breda att ett par beväringar skulle kunna stå bredvid varandra i dem, och man rör om med långa käppar. Jag får smaka på bruna bönor och en slev ärtsoppa, och en brett grinande soldat räcker mig ett stop rykande kaffe. Översten själv är en kusin till min far, så att jag är verkligen lierad med regementet!
Ibland äro vi även inbjudna till officersmässen, och medan man sitter på den långsträckta verandan spelar regementsmusiken anförd av den röde och tjocke musikdirektören. Jag har inte mycket sällskap av officerarnas barn, ty antingen äro de mycket yngre eller mycket äldre än jag, men jag tycker inte illa om att sitta tyst på en stol och höra på de äldre som skämta och prata med varandra.
Där är bland andra en högrest mörk officer, som är en smula uppfinnare och som ständigt roar sina kamrater med nya påhitt. Han konstruerar en egendomlig cykel som drivs av en motor och som han själv åker på, kanske
