Hoppa till innehållet

Sida:Tony växer upp 1922.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

143

skräddare, som kan förvandla ett par alltför länge begagnade uniformsbyxor till en elegant syrtut och tvärtom. Gamla historier dyka upp, nya skapas lika hastigt som punschhalvorna växla i iskylaren. Sommarnattens vaga svalka är behaglig, och över slätten susar en vind, som ruskar om litet i de mariga tallarnas gulnade kronor.

Bakom regementsplatsen finns en vacker sjö, dit jag ibland går och badar. En härlig, gul sandstrand med en sandbotten, räfflad av vågorna.

Fru Linden som hyrt en villa inte långt ifrån sjön är ofta med mig. Smidig, vithyllt med höga bröst och med mjuka gropar strax ovanför de välformade knäna, ligger hon utsträckt på sin badkappa långa stunder och låter solen flöda över hela sin gestalt. Jag sitter bredvid henne med tårna nedborrade i den heta sanden, lyssnar till de porlande vågorna och ser ibland på den vita kvinnan bredvid mig.

Trots att vi prata muntert är det ändå, som om en underlig tystnad rådde emellan oss. Något mystiskt dunkelt ruvar inne i hennes svarta ögon, och ibland ler hon litet, då hon ser på mig, som om hon erinrade sig något.

Ofta nödgas vi fly in i det lilla ruckliga, grå