164
ont i hjärtat, och tårarna vilja komma mig i ögonen. Samma änglasång som en gång i tiderna tonade över herdarnas huvuden når även mig, och jag ser stjärnan, som brann i julnattens mörker. Men utanför fönstret, där mörkret susar, tycker jag mig åter ett ögonblick uppfånga en skymt av min mors ögon, döda, frånvarande; och disharmonien skär som en bristande ton genom glädjen och värmen.
Vi dricka te och äta kakor, vi skämta och skratta. Jag bara längtar efter att bordet skall bli avdukat och julklappsutdelningen börja. Äntligen! Nu bärs den stora klädkorgen fylld av paket in och placeras framför Pa. Det dröjer ändå en stund, innan vi alla kommit på våra platser kring bordet. Äpplen och nötter och punsch sättas fram, och sedan jungfrurna gått med sina julklappar, börjar Pa lyfta på paketen.
Det är en hel ceremoni, som nu vidtar. Ingen får springa upp från sin plats! Var och en skall ha sin tallrik framför sig och ordentligt knäppa nötter och helst lägga nötterna i punschglaset bredvid sig. Pa ropar upp namnen med hög röst och med en särskild uttrycksfullhet, som jag aldrig hört honom använda annat än vid julklappsutdelningar, och därpå
