166
och pratar högt med Pa. Kusin Phille ropar godnatt så att det ekar i husen, när vi skiljas åt vid en gata, och jag ser honom gå bort mot hotellet med Birgit på armen och den andra handen instucken i sin frus muff.
Julaftonen är över, men julen är inte slut, ty framför mig sträcka sig en rad av helgdagar, vilka alla ha ett skimmer över sig från årets bästa kväll.
XXXI.
Åter höst! En ny skoltermin! Nytt schema! Nya böcker! Nya ämnen!
Det hade även kommit en ny elev till vår klass, Maud Borck, och hon hade placerats bredvid mig. Under lektionens gång satt jag och betraktade henne i smyg: ett friskt, rosigt ansikte, blå, svärmiska ögon, en täck mun, blossande röd och leende, och en lång blond fläta. Hon var smärt och rak och sexton år.
Denna höst fyllde jag själv sexlon, men jag kände mig inte mycket gammal.
En gång måtte den nya flickan ha känt att jag såg på henne. Hon vände ansiktet mot mig, och jag mötte hennes ögon. De voro inte
