Sida:Tony växer upp 1922.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

179

hela tiden mot min. Ah, Tony, om du bara anade, hur skönt det var!

Hon andades häftigt, och hennes ögon glänste. Jag satt tyst, men tog inte blicken från hennes blossande mun. Det föreföll mig, som om denna röda flickmun med de fuktiga läpparna för mig skulle uppenbara det mysterium, som kom mitt blod att bränna, utan att jag själv förstod varför.

— Och så… jag måtte halkat, jag vet ej hur, men jag låg i hans armar, och hans svarta ögon voro så nära, så nära! Och han kysste mig. Hans läppar voro som eld. Det… det var outsägligt!

Jag ryste litet.

— Älskade! viskade Maud och tryckte sin mun mot mitt knä. Det var nu nästan mörkt i rummet.

— Skall du inte tända lampan? sade jag.

Maud reste sig och tände fotogenlampan på det lilla skrivbordet. Jag såg den tjocka geografiboken ligga där.

— Tyckte du att geografien var svår? frågade jag.

— En kyss, sade Maud, och satte kupan över lampglaset, är förmodligen det enda tillfälle då en mans och en kvinnas själar flyta