Sida:Tony växer upp 1922.djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

184

— Visst! sade hon. Och bästa vänner göra det alltid.

Jag ville ej visa mig ovänlig, men jag ville inte heller att hon skulle kyssa mig mer.

Lyckligtvis knackade det i detta ögonblick på dörren, och fru Sandahl kom in. Hon hälsade, men gick genast fram och stängde kakelugnsluckorna samt sköt spjället.

— Jojo! sade hon med sin obehagliga röst. Om man eldar med öppna luckor på det här viset, går det nog åt ved också. Men Maud är ju van att ha hela skogen till sin desposition. (Hon sade »desposition»!) Här i staden är en säck ved dyr, och fastän jag har reumatisten om vintern, får jag nöja mig med en liten brasa om dagen.

Maud gav mig en blick och gjorde en lätt grimas.

— Om man stänger luckorna för tidigt, blir det os! sade hon och slog åter upp sin geografibok.

Fru Sandahl såg härvid inte vidare vänlig ut och gick åter sin väg.

— Så där är hon jämt, sade Maud med uttråkad min. Nu kom hon bara in för att se, om jag hade stängt spjället. Om hon pratade