196
då jag kände mig som jagad, och stunder, då alla pulsar tycktes brinna i feber.
Men vad det var, som jag ville ha ut av livet, innan skuggan föll, visste jag inte heller.
XXXVI.
Jag började läsa som aldrig förr!
De första kolorerade sagböckerna utbyttes mot flickböckerna. Till att börja med engelska översättningar i mörka band, böcker som min mor haft på sin flickbokhylla. Hur väl jag minns dem! »Den lilla grevinnan», »Amy Herbert», »En moders belöning>, »Margareta och hennes brudtärnor». Vid blotta nämnandet av dessa titlar genomilas jag än engång av den glädje jag kände, då jag satt uppkrupen i en länstol i Pas rum med en av dessa böcker i famnen. Sönderlästa med svagt gulnade blad och med min mors flicknamn skrivet med stora, runda bokstäver på titelbladet, ägde de för mig en tjusning, som inga nya fina böcker någonsin skulle kunna få. Moralen var vanligtvis starkt betonad av författarinnorna. De ädla voro ädla hela boken igenom. Men de elaka blevo till sist också de goda.
