236
Nu är det bättre! Den unge herrn gav mig en tjock bok att lägga under papperet. Var inte det snällt? (Hm!) O! Vad det är skönt för mig, lantunge, att få se litet skog igen! Jag hade nästan glömt, att det fanns annat i världen än rätlinjiga gator och grå hus! Om inte du hade funnits, Tony, vet jag inte, vad det hade blivit av mig. Du blev väl inte ond på mig sista gången i mitt rum? Lilla älskling! Jag skall drömma om dina ögon i natt! Jag hann inte säga adjö till Bo. Jag undrar, vad han tänker? Har du märkt, hur lustigt han ser på en, som om han hade en massa saker att säga, som han aldrig säger! Hör du, Tony, kan du inte göra mig en tjänst? Lova mig det på förhand! Såja! Bo brukar alltid gå till en av sina lektioner klockan fyra utmed ån och uppför Kungsgatan. Hans lärare bor i 63. Å! Kan du inte gå den där vägen ibland och sedan skriva till mig och tala om, hur han såg ut just då! Om han träffar dig, så kanske han hör att vi brevväxla och sänder en hälsning i ditt brev! Å, gör det, lilla Tony! Nej! Nu kan jag inte skriva längre! Den unge herrn tittar på mig. Kanske vill han ha igen sin bok. Glöm mig inte nu!
