249
upp min kappa, som man gör med en liten unge. Han föll på knä, då han knäppte upp den sista knappen. Jag kände, hur mina ben skälvde till. Och plötsligt tryckte han sin mun mot min klänning hårt, passionerat, så att jag tyckte mig känna hans heta läppar mot mina knän. Och sedan, Tony, jag minns det knappast, ty det var ett sådant tumult av tankar i mitt huvud. Men han måste ha burit mig in i salongen, och när han tryckt ned mig i soffan kysste han mig. Han höll mig fången i sin famn, och hans kyssar träffade mig överallt. Ibland som betten av en fågel, ibland varma och ömma! Och då, Tony, kände jag, att jag inte kunde strida emot denne man. Jag lade mitt huvud mot hans axel och log mot honom. Han sade mig att han älskade mig, han sade mig, att bara jag blev litet äldre skulle vi gifta oss. Och jag bara skrattade som en liten lycklig och dum unge och borrade in mina odygdiga fingrar i hans hår.
Ack, Tony! Detta är lycka. Detta är livet. Jag ville kvävas av en kyss, och jag skulle ge upp andan leende. Om pappa och mamma ej vilja, att vi skola gifta oss, ja även om allt, allt är emot oss, skola vi tillsammans vinna vårt kärleksrike för oss.
