Sida:Tony växer upp 1922.djvu/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

250

Jag kysser och kramar dig! (Bränn brevet genast du läst det!)

Din egen Maud.


Tony Hastfehr till Maud Borck.
Den 1 december 19…

Käraste Maud!

Vad skall jag säga om ditt sista brev? Du ber mig att inte döma! Hur skulle jag kunna det, då jag inte förstår! Jag har läst igenom ditt brev många gånger och känner mig mera yr i huvudet för varje gång. Du är lycklig, säger du, och jag är visst glad däråt. Men jag känner inte till kärleken så bra som du — — — Dessutom är det Bo. Jag har träffat honom då och då denna tid, och lika ofta har han fört samtalet på dig. Jag har ej förrått dig eller sagt något om dina känslor för honom, men, Maud, vad han är kär i dig! Han har sagt det till mig nu! Och så kom ditt brev! Han skriver vers om dig, riktigt vackra verser, fast mycket sorgliga, som han har visat mig. Vad han skall bli olycklig, då han får höra att du valt en annan! Vill du att jag skall säga det till honom? Skriv om det, är du snäll! Jag tänker mycket på dig och önskar att du skall bli lycklig. Nu bryr du dig