262
— Vad lärde han dig? frågade jag. Hör du, begagnar du parfym? tillade jag oförmedlat.
Någonting hade kommit till i rummets atmosfär.
Hon skrattade högt.
— Det var det första han lärde mig, Tony! Känn! Det är viol!
Hon lutade sig fram mot mig, och jag kände nu tydligt en icke så svag violdoft från hennes blus.
— Och vidare? sade jag. Sedan?
— Sedan? Sedan visade han mig, hur man skall kyssas riktigt!
Hennes hand slöt sig om min vrist, och hennes ögon mörknade litet.
— Å, Tony, jag längtar ännu efter de där kyssarna!
Det sprakade och susade inne i veden. En röd flamma snodde och vred sig över träna.
— Vet du, fortsatte hon. Jag fick tag i en bok hemma, jag tror det var en översättning, och där stod så mycket om flickvänskap. Du borde också läsa den, men jag vågade inte ta den med mig. För resten vet jag ej, om det där jag läste om kunde kallas för vänskap. Det var mera kärlek kanske… De älskade varandra, de där flickorna, och kysstes. Det var så vackert.
