Sida:Tony växer upp 1922.djvu/274

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

268

sedan likgiltigt eller spotskt slänga undan. Hon var en bortskämd rik borgarflicka, som var van att få allt vad hon önskade; hon ville ha allt vad hon fick lust till, och när hon fått det, kastade hon bort det och fortsatte till det nästa, som sedan kom i tur att kastas bort. Hon begrep inte, att det fanns gränser, och förstod inte, att hon överträdde några. Var det hela en livskraftig ny bourgeoisis glupskhet och brist på disciplin?

Hon hade även en förmåga att ordna med sin dräkt på ett sätt som genast skilde henne från de andra flickorna: ett lysande band, ett brett skärp, en liten sidennäsduk i fickan på blusen! Klasskamraterna avundades henne och försökte ta efter, men den klargröna färg på rosetten, som så vackert stått mot Mauds rosiga hy, klädde inte alls den bleka Signe, och experimentet med ett brett skärp kring lilla Gullis midja föll lika illa ut. Nej! Det gick inte att imitera Maud!

Trots allt det jag fann obegripligt hos henne och som sedan stötte mig bort, behöll hon dock för mig den charm, genom vilken hon från första stunden intagit mig. Man förlåter i det längsta så mycket hos en vacker