304
när jag ätit upp wienerbröden och betalat dem, de voro för resten billigare än i Sverige, for jag ut till Klampenborg för att se på kapplöpningarna. Hela den eleganta världen var samlad där. Jag träffade en hel del bekanta och presenterades för en ung Stockholmsdam ur societeten. Nej, nej, jag förråder aldrig hennes namn! Det vore ju en indiskretion! Men vacker var hon, och så elegant! Jag stod bredvid henne, och utom på hästarna såg jag hela tiden bara på henne, och så efter en stund berättade jag för henne om wienerbröden. Jag sade henne att jag aldrig ätit något så läckert och frågade om hon inte ville följa med mig in till Köpenhamn och äta wienerbröd med mig på det där konditoriet. Hon sade att hon var ledsen att hon just var upptagen, eljes skulle hon så gärna kommit dit och smakat på wienerbröden!
Måns tystnade andfådd. En svag rodnad hade stigit upp i det slappa, bleka ansiktet, och han såg förväntansfullt på oss.
— Och sedan? frågade Claes.
— Sedan? upprepade Måns Delagrue häpen. Det var inte mer. Hon var ju upptagen! Men tänk om hon hade kommit! Måns såg triumferande ut.
Claes lutade sig tillbaka och skrattade högt,
