305
medan den lycklige berättaren med förebrående min stirrade på honom. I detsamma reste sig alla från bordet, och Claes förlorade därigenom tillfället att avskjuta den satiriska pil, som jag såg att han just stod i beredskap att måtta mot Måns orubbliga flegma.
Ingegerd kom fram till mig. Hennes blå ögon sågo så vänliga ut, att jag glömde Henriettes fiskögon.
— Kom, sade hon och drog mig utan vidare ner på den stora gårdsplanen.
Jag såg nu huvudbyggnaden ligga framför mig tung och vit i det flödande solskenet. Jag hade knappast sett den vid framkomsten kvällen förut. På ömse sidor om den sträckte de vita, avlånga flyglarna ut sig mot den anländande som ett par välkomnande armar. Två hundvalpar tumlade om på sanden framför oss, nafsade varandra i de flygande öronlapparna, snodde runt efter sina egna svansstumpar och gnällde till då och då som kinkiga barnungar. Bakom alléns höga träd skymtade landet slätt och enformigt, men borta vid horisonten slöto blå berg en vid halvcirkel likt upptornade böljor kring en väldig oljeövergjuten havsyta.
Vi gingo ned i trädgården, som blommade, doftade och lyste. Juni månads friska blomster-
20. — v. Krusenstjerna, Tony växer upp.
